Ipamorelin är den mest selektiva av tillväxthormonfrisättarna: den frisätter tillväxthormon utan att nämnvärt höja kortisol, prolaktin eller aptit, vilket GHRP-2 och GHRP-6 gör. Biverkningarna som rapporteras är därför färre och mildare — huvudvärk, värmevallning, vätskeansamling och stickningar i händerna — men humandata är begränsad och långtidsdata saknas.
Det vanligaste är en kort värmevallning eller rodnad i ansiktet minuterna efter injektionen, huvudvärk och en känsla av trötthet eller dåsighet, särskilt om dosen tas på kvällen. Med några veckors användning rapporterar en del vätskeansamling — svullna fingrar, en känsla av stumhet — och stickningar eller domningar i händerna. Det senare liknar lindrig karpaltunnel och beror på vätskeretention, som är en känd effekt av förhöjt tillväxthormon och avtar när dosen sänks. Lokal reaktion vid injektionsstället förekommer som för alla subkutana injektioner.
Ipamorelin binder till ghrelinreceptorn som GHRP-6 och GHRP-2, men utan att i samma grad aktivera de vägar som ger kortisol- och prolaktinfrisättning eller hunger. Det är dokumenterat i de tidiga farmakologiska studierna på 1990-talet (Raun m.fl. 1998) och är skälet till att ipamorelin beskrivs som selektiv. Praktiskt betyder det att den kraftiga hungern som följer GHRP-6, och den kortisolstegring som kan störa sömn och återhämtning, i stort sett saknas.
Ipamorelin har prövats på människa i kliniska studier, bland annat i en fas 2-studie vid postoperativ tarmparalys, där substansen tolererades väl utan allvarliga händelser kopplade till behandlingen. Det är ett litet underlag med annan frågeställning än den de flesta använder peptiden för, och det finns inga långtidsstudier. Frånvaron av rapporterade allvarliga biverkningar är därför en observation, inte en garanti.
Tillväxthormon höjer blodsockret och minskar insulinkänsligheten, och det gäller även hormon som frisätts av en sekretagog. Effekten är mindre än vid tillfört tillväxthormon eftersom frisättningen är pulsartad, men den som har förhöjt blodsocker eller diabetes bör känna till den. Kombinationen med CJC-1295 förstärker frisättningen och därmed även den här effekten — se CJC-1295 + Ipamorelin.
Kraftig lokal reaktion, feber eller frossa efter injektion beror i regel på kontamination, inte på peptiden. Ett analyscertifikat per batch och korrekt blandning med BAC-vatten tar bort den risken. Hur du läser certifikatet står på sidan om analyscertifikat.
Ihållande domningar som inte avtar när dosen sänks, kraftig svullnad, tecken på högt blodsocker (kraftig törst, stora urinmängder, trötthet) hos den som har diabetes, eller allergiska symtom som andningsbesvär och svullnad i ansiktet.
Värmevallning direkt efter injektionen, huvudvärk, dåsighet, vätskeansamling och stickningar i händerna efter några veckor, samt lokal reaktion vid injektionsstället. Allvarliga biverkningar är inte rapporterade i de humanstudier som finns.
Nej, i liten grad. Ipamorelin är selektiv och aktiverar inte de vägar som ger hunger och kortisolfrisättning på samma sätt som GHRP-6 och GHRP-2.
Vätskeretention av förhöjt tillväxthormon, som trycker på nerver i handleden. Det avtar när dosen sänks.
Ja, i viss mån — tillväxthormon minskar insulinkänsligheten. Effekten är mindre än vid tillfört tillväxthormon men bör beaktas vid diabetes eller förhöjt blodsocker.
Kombinationen ger större frisättning av tillväxthormon och därmed mer av samma effekter: vätskeretention, domningar och påverkan på blodsocker. Det beskrivs i guiden om CJC-1295 + Ipamorelin.
Ipamorelin 10 mg från svenskt lager, 599 kr. COA per batch, BAC-vatten och sprutor ingår.
Ipamorelin →