Semaglutid är den GLP-1-peptid med störst underlag: tiotusentals deltagare i STEP- och SUSTAIN-programmen. Det gör biverkningsbilden ovanligt väl kartlagd. Den domineras av magen — illamående hos ungefär fyra av tio under upptrappningen — och de flesta besvär avtar när dosen legat stilla. Här är siffrorna, vad de betyder och var gränsen går för att söka vård.
I STEP 1 (Wilding m.fl., New England Journal of Medicine 2021), där 1 961 vuxna med obesitas fick semaglutid 2,4 mg eller placebo i 68 veckor, rapporterade ungefär 44 procent av semaglutidgruppen illamående, drygt 30 procent diarré, cirka 24 procent kräkning och cirka 24 procent förstoppning. I placebogruppen låg illamående på under 20 procent. Besvären var i huvudsak milda till måttliga och koncentrerade till upptrappningsfasen. Omkring 7 procent av deltagarna avbröt på grund av biverkningar, mot cirka 3 procent i placebogruppen.
| Biverkning | Semaglutid 2,4 mg | Placebo |
|---|---|---|
| Illamående | ca 44 % | ca 17 % |
| Diarré | ca 30 % | ca 16 % |
| Kräkning | ca 24 % | ca 6 % |
| Förstoppning | ca 24 % | ca 10 % |
Avrundade andelar ur STEP 1. Siffrorna gäller dosen 2,4 mg per vecka efter full upptrappning över 16 veckor.
Semaglutid saktar ner magsäckens tömning och signalerar mättnad i hjärnan. Det är verkningsmekanismen, och det är samma mekanism som ger illamående när magsäcken är fullare än den brukar. Det förklarar också varför besvären är dosberoende och värst direkt efter en dosökning: kroppen har inte hunnit ställa om. Mindre portioner, långsammare ätande och att undvika fet mat de första dagarna efter ett dossteg är det som deltagarna i studierna fick som råd.
Illamående och kräkning avtar hos de flesta inom en till två veckor efter varje dossteg. Förstoppning kan hålla i sig längre, eftersom den delvis beror på långsammare tarmpassage och lägre intag av mat och vätska. Sura uppstötningar och rapningar rapporteras genom hela behandlingen hos en mindre grupp. Huvudvärk, trötthet och yrsel är vanligare än placebo men ofta kopplade till lågt intag av vätska och salt snarare än till peptiden — se Elektrolyter och GLP-1.
Gallstensbesvär var vanligare med semaglutid än placebo i STEP-programmet, vilket delvis hänger ihop med snabb viktnedgång i sig. Pankreatit är sällsynt men beskrivet, och akut, ihållande buksmärta som strålar mot ryggen ska alltid bedömas av vård. Pulsen ökar i genomsnitt med några slag per minut. Hos personer som samtidigt tar insulin eller sulfonylurea finns risk för lågt blodsocker. I gnagarstudier gav GLP-1-analoger C-cellstumörer i sköldkörteln, vilket är skälet till att semaglutid inte ska användas av personer med medullär sköldkörtelcancer i familjen eller MEN2 — om sambandet gäller människa är inte visat.
En del av vikten som försvinner är fettfri massa; hur stor del beror på proteinintag och träning. Lös hud efter stor viktnedgång är en följd av takten, inte en biverkning av peptiden. För personer med typ 2-diabetes och befintlig ögonsjukdom rapporterades i SUSTAIN-6 en ökning av diabetesretinopati-händelser, kopplad till snabb blodsockersänkning — ett skäl till ögonkontroll för den gruppen.
Kraftig, ihållande buksmärta, kräkningar som gör att du inte får i dig vätska, tecken på uttorkning, gulfärgad hud eller ögonvitor, hjärtklappning som inte går över, eller symtom på lågt blodsocker om du tar andra blodsockersänkande läkemedel. Sådant hör inte till normal upptrappning.
I STEP 1 rapporterade ungefär 44 procent av dem som fick 2,4 mg illamående någon gång under 68 veckor, mot under 20 procent med placebo. Det var vanligast under upptrappningen och oftast milt till måttligt.
Illamående och kräkning avtar hos de flesta inom en till två veckor efter varje dossteg. Förstoppning och uppstötningar kan hålla i sig längre.
Omkring 7 procent i semaglutidgruppen i STEP 1, mot cirka 3 procent i placebogruppen.
Gallstensbesvär var vanligare än placebo, pankreatit är sällsynt men beskrivet, och pulsen ökar något. Ihållande buksmärta som strålar mot ryggen ska alltid bedömas av vård.
I gnagare gav GLP-1-analoger C-cellstumörer. Om det gäller människa är inte visat, men personer med medullär sköldkörtelcancer i släkten eller MEN2 avråds från semaglutid.
Ja. Substansen och dosen avgör, inte formen. Skillnaden är att vialen doseras fritt och pennan i fasta lägen.
Semaglutide i vial 10–20 mg eller penna med dosratt, från svenskt lager. Räkna doser direkt på produktsidan.
Köpa semaglutid i Sverige →